Vh, Martin
Hej Martin!
Jag skall börja med att säga att sedan skolan gjort om studieordningen (dvs efter min årskull), så har det skurits ner på såväl fysik som kemi.
Jag läste halva första terminen kemi, som bestod av gymnasiekemin (då det inte är ett krav på danskarna att de skall ha läst så mkt kemi), samt förstås lite påbyggnad på detta. Det läkarstudender ffa lägger vikt på är ju biokemin, där vi läste efter den hemska Devlin, men där man nuförtiden läser en mer pedagogisk bok enl. utsago. För att få en överblick, se vilken biokemibok som helst för medicinare, i innehållsförteckningen, ex denna som jag fann nu (klicka på bilden till vänster, "Look inside", och bläddra fram till innehållsförteckningen). Först cellnivå med hemoglobin, aminosyror etc, sen hela metabolismen förstås, och alla ämnen som finns i vår kropp samt DNA och genitik.
Fysik är som du säger den fysik som överlappar med fysiologin. När du läser om centrala nervsystemet så läser du optik, audiologi (eller vad det kan tänkas heta), när du läser hjärta-lungor så läser du om flöde i rörstrukturer, med/utan resistenser och basicly Ohms lag samt förstås Poiseuilles lag, Laplace m.m. Lite cellfysik hanns väl med också, men till våra tentor täckte fysiken 10% och det har man alltså skurit ner på.
Matematiken ingår i fysiken men ffa också i fysiologin. Vi använder en dansk Documenta Physiologica, en formelsamling som använts på var och varenda tenta. Matematiken i sig (jag har läst matte E på gymnasiet) är väl inte den blodigaste, men jag tror att de som läst (för) lite matte på gymnasiet svettades lite när man skulle bryta ut två okända t.ex., eller flytta om i formler där upphöjt-till och delat-med ingår (imponerande språk, jag vet). Har du grundläggande matematisk förståelse så är det inte det du kuggar på när du läser till läkare, mao, vilket heller aldrig varit meningen heller.
Hoppas det är svar på vad du söker!
Vh,
Viktor