Mellandagsfunderingar från Arlanda

Så var julfirande samt barndomshemsmys över för den här gången, av allt att döma för sista gången innan sommaren. De allra viktigaste kanske man hinner med att träffa någon gång före juli, men tyvärr är det mer dröm än verklighet.

Julen har varit god, med mycket mat och mys. Dock lyckades jag pricka in magsjuka alldeles kl 0336 på julaftonsmorgon, en sjuka som höll mig sängliggandes på självaste dopparedagen. Kalle Anka småsnarkade jag till, jag tror jag höll ut till när mössen kom på att "Ja! Vii ska syy den!" Ni liksom jag vet hur resten går, men trots att jag kan spela upp hela Kalle Ankas jul i mitt huvud så är det något med de där jultraditionerna du bara måste ha. Vissa jullåtar krävs för att komma i stämning. Kalle Anka, förstås. Julgran, inkl. huggning och pynt. Listan kan göras lång, men vi blir alla barn i den bästa och tryggaste av världar då vi kan minnas tillbaks till vår barndom och känna samma smaker, samma dofter, samma färger, som då. "Det är något världsligt över det där", som vår vän Percy skulle ha sagt.

Nog med självömkan.

Väl på Arlanda kan man inte annat än konstatera att det nu är dags att verkligen ta sig i kragen och ställa in sig på tentaplugg i tre veckor, 21 dagar, nonstop. Fram till den 7:e blir det en del biokemi, och därefter 14 dagars fysiologiläsning, eller "köttande" som vi väljer att kalla det när saker och ting bara skall in i minnet.
Det är inte utan vemod jag väntar tre timmar här på ett plan som tar mig till Kastrup, för att därefter ta tåget kl 23, med beräknad insnubblingstid kl 0130 i min lägenhet i natt. Dock väntar en ny, finare lägenhet på mig när jag kommer ner, så jag hinner inte mer än somna förrän jag skall upp och packa ihop mitt liv och styra kosan 3min nordösterut.

Det kommer att kännas konstigt att lämna den lägenhet man har fnyst, skrattat, gråtit och svettats i i snart två år nu; en första lägenhet har du bara en gång. Kul att den skall ersättas med något bättre, så, annars vore det litet förargligt förstås.

Hoppas ni haft en god jul, samt att ni lever med hoppet om ett bättre jordaliv nästa år, i skuggan av den mörka avslutning på detta 2007 vi nu har sett med demokratimord och kaos i många delar av världen. 2008 har förutsättningarna för att vara ett optimismens år, för då är det:
-Presidentval i USA. Världens mäktigaste skall bytas ut, och alla toppkandidater ser ytterst intressanta ut, dvs bättre än farbror Bush. Särskild demokraterna ser intressanta ut tycker jag, än mer efter att ha sett en konservativ valdebatt.
-År tre med vår "nya" regering. Mycket har gjorts, mycket kommer att göras. Jag är granskande ödmjukt positiv hittils! Tvivlas det kan ni alltid gotta er i alternativets missöden (googla eller min-blogg-sök på "mona fifflar" ex). Skall bli särskilt intressant att se hur by-the-nationalekonomibok-styrda regeringen hanterar en stundande konjunktursvänging.
-Nya klimattoppmöten. Danskarna skall annars hålla motsv. Bali-mötet 2009, vi får väl se om den stora vändningen sker på mina domäner.
... Listan kan även här göras lång, men kom ihåg att i dag är morgondagen du oroade dig för i går.

"Don't worry about the world coming to an end today. It's already tomorrow in Australia. "
Charles Schulz

God fortsättning!

Tankeexperiment med mat

Låt oss säga att du slutar äta, av någon anledning. Hur länge kan du eg. överleva?

Håller du dig vilande, så förbrukar du motsvarande ca. 2,1oo kcal/dag. Om inget tillförs, måste all denna energi komma från dina lager. Följande sker, under förbehåll att vattentillgången är optimal:

1) Kolhydratlagrena töms. Du har glykogen, dvs socker (eg. glukos)-lager i lever och muskulatur, men musklerna saknar enzymet som fullständiggör omvandlandet till glukos som sedan kan föras ut i blodet, varför all glykogen från musklerna direkt går till muskelenergiförbruk. Inget att hämta här alltså. Däremot finns det i levern en glykogendepå på ca 3,000 kcal. Dessa tar slut först, och räcker därmed ca 1,5 dagar.

2) En "standard" 70-kg man har fettdepåer på motsvarande 131,000 kcal. Denna stora depå kan hypotetiskt räcka i dryga två månader (!).

3) Proteindepåer, som inte i sig existerar, utan får tas från 50% av din muskelmassa, kan ge dryga 20,000 kcal extra, och därmed hålla dig vid liv ytterligare dryga 10 dagar.

Wow, tänker du kanske nu, inga problem att överleva på en öde ö då, så länge det finns vatten tillgängligt. Dock har du kanske räknat ut att det kräva mer än energihaltiga substrat för överlevnad. Det ickeexisterande vitamin- och mineralintaget (där många vitaminer möjliggör i energiomsättningen i kroppen, ex vitamin B2, riboflavin, som ingår i den basala reduktionsekvivalenten NADH) gör dessvärre att du efter en vecka eller två inte längre kan överleva.


Ät frukt och drick vatten, och tänk på vad experterna säger: obesity (fetma) reflects a chronic excess of energy intake over expenditure.

;-)

Kärt återseende!

Tack SVT, för det fantastiskt vackra luciafirandet från Zorngården i Mora!

Det är inte utan melankoli man vaknar, väl medveten om att det är lucia, men utan något familjärt
lussetåg eller ens möjlighet att se det på ex tv4 (kanske det var tidigare på morgonen?). Nåväl, jag går således in på svt.se och finner att "Lucia kommer till dig i Play" - från dalarna dessutom.

Utomordentligt trevligt att som utlandssvensk ändå kunna fira lucia på hemmaplan. Det väcker många känslor, och det inom all förståelses gräns- tänk alla de år du i juletider på dagis, förskola, småskola, högstatium, ja tom gymnasiet har sjungit, spelat och upplevt en närmast upphöjd julstämning. Sådant ligger lagrat i amygdala / hippocampus måste jag som neuro-nörd påpeka, och kan lockas fram igen - ofta med ett slående emotionellt inslag.

Vilken trevlig start på dagen! God och glad lucia allesamman!

Hjärtfysiologi

Hjärtat, the old ticker. Tänkte delge lite vardagsplugg... Här är ett urdrag ur en seriös äldre studerande som svarat på skolans målsättningar för vad vi mer precist skall kunna inom blod, blodbildande organ och kretslopp.

• definere anæmi,

- Er blodmangel, hvor blodets totale hæmoglobinmængde er nedsat, eller hvor antallet eller volumen af erythrocytterne er nedsat. Dvs. nedsat Hb-konc. eller nedsat hæmatokritværdi.

• angive årsager til icterus (gulsot)

- Forhøjet mængde bilirubin i plasma.

- Kan skyldes:

- Medfødt defekt i glucuronyl transferase aktiviteten, som medfører en mangelfuld kobling mellem bilirubin og glucuronsyre --> ophobning af bilirubin i plasma.

- Øget hæmolyse (præhepatisk icterus)

- Skade på leverceller, hepatitis (intrahepatisk icterus)

- Galdesten (posthepatisk icterus)

- Bilirubin er en vigtig komponent i galden, hvor ca. 85% af denne kommer fra hæmolyse.

• angive membranpotentialets størrelse som funktion af tiden under en hjertecyklus i celler fra
  sinusknude, atrium og ventrikel, (R&T s.243)

- SA-knuden: Pacemakercellerne i SA-knuden ligger på –60 mV og depolariseres langsomt under diastolen (4) først via spændingsstyrede Ca2+-kanaler og senere kommer også Na+ -kanaler til. Membran Potentialet når derfor hele tiden længere mod tærskelværdien og når denne nås kommer AP. Dette kaldes pacemaker potentiale. Nodulær AP er dog mere langsom end ventrikulær AP, da hurtige Na+ -kanaler ikke spiller den store role, men derimod langsomvirkende Ca2+-kanaler som er den primære årsag til upstroke. Når membranpotentialet når tærskelværdien sker der en depolarisering (0) til ca. + 20 mV. Derefter repolariseres membranen (3) da K+-kanaler åbnes. Der ses ingen plateau dannelse da K+ permeabiliteten først stiger senere i dette forløb. Faldet i K+ permeabilitet får et nyt pacemaker potentiale til at begynde. Varer ca. 500 msek. Se desuden tegning s. 243 i R&T.

- Membranpotentiale for ventrikel: Vm på – 90 mV i diastolen. Ved elektrisk stimulus enten udefra eller fra nærved liggende celle sker en depolarisering (0). Dette skyldes at MP når tærskelværdien, hvorved de spændingsstyrede Na+ -kanaler åbnes og Na+ strømmer ind i cellen. Cellen depolariseres nu til + 20 mV. Herefter forekommer et lille fald (1) i potentialet til ca. 0 mV. Dette skyldes en lukning af Na+ -kanalerne samtidigt med at der åbnes for K+ -kanaler så K+ kan strømme ud af cellen. Dette kan repolarisere membranen en smule.

Plateaufasen (2) opstår fordi der åbnes for nogle Ca+ -kanaler. Dette skaber et nogenlunde ens antal af både åbne Ca+ -kanaler samt de strømmæssigt modsatrettede K+ -kanaler da ikke alle K+ -kanaler er åbne. Derfor ændres MP ikke betydeligt under denne fase. Plateaufasen efterfølges af repolarisering (3) som skyldes lukning af Ca+ -kanaler samtidigt med at flere K+ -kanaler åbnes. Den øgede K+ -permeabilitet får MP til at gå mod K+ Ligevægtsvægts potentiale. Cellen når igen et hvilemembaranpotentiale (4) på – 90 mV. Hjertet er igen i diastolen. Dette potentiale opretholdes via åbne K+ -kanaler som er åbne ved meget negative MP. Disse K+ -kanaler, kaldet inward rectifier K+ -channels, tillader ikke efflux af K+ ved depolarisering. Det er disse der endnu ikke er åbnet igen under plateaufasen, men som så senere åbnes under fase 3. Hele forløbet varer ca. 200 msek.

- Membranpotentiale for atrium: Minder meget om ventriklen, men mangler en definitiv plateu fase. Hvilemembranpotentialet er på –90 mV. Der er ingen definitiv plateaufase (2). Langsom (ikke så direkte) repolarisering i fht. ventriklens repolarisering, pga. større K+ efflux under plateaufase i atriale myocytter. Varer ca. 200 msek.

- Disse fase inddelinger gælder for atrium og ventrikel:

- 0 = depolarisering

- 1 = systolen

- 2 + 3 = repolarisering

- 4 = diastolen

- Refraktær periode i fase 1, 2 og 3

Och här sitter jag en tisdagskväll och plitar ner jonströmmar och volymändringar, EKG och Starlinglagarna. Nåväl, nu skall jag unna mig en varma koppen och det latmannamässigt slentrianslappande jag i dag förtjänat.

Börjar närma sig...

Och därmed knyta sig i magen. För hur humant är det eg. att tenta av en hel termin i en och samma veva, där du efter två kuggade omtentor är kickad från den utbildning du lagt din själ och dina slantar i?

Nåväl. Alla är av just den anledningen tokstressade kring tentamensperiod, då en första kuggad tenta innebär omtenta. Då du kommer till omtentan sitter du med vetskapen att du - om du kuggar den igen - får ett allra sista försök, innan det är adjöss med din dröm, ditt liv.

Nåväl, så dramatisk var det inte meningen att vara, men mina tankar går till de i min klass som skrev omtenta i fysiologi A-kurs (hjärna etc), där 60% kuggade re-examen. Därmed skall detta 40-talet människor sätta sig på now-or-never-tentan och göra vad de kan, och detta samtidigt med (dvs utöver) de tentor jag nu börjar bli nervös inför.

Men, det har gått för och det skall gå igen. Den här terminen har jag som sagt för första gången kännt att jag har lite styr på läget. Ungefär som i gymnasiet - du vet vilken nivå du skall ligga på för att klara dig, och du behöver inte stressa upp dig över den oändliga mängd detaljer som skolan stundtals hostar upp för dig på föreläsningar och framför allt i den ibland idiotiskt skrivna kurslitteraturen.

I fysiologi har jag Boron and Boulpaep, ett par Yale-professorer som gjort allt för att inte glömma några detaljer i sin bok - deras heder står ju på spel. Sedan ryktas det ju om att många amerikanska författare får betalt per sida, något som inte minst märks i vår biokemibok, skriven av Thomas M. Devlin, där han på 40s beskriver något som den utmärkta sammanfattningsboken (illustrated review) Lippincott gör på de fem.

Nåväl. Den 7:e är det dags för biokemi-tenta, och den 20:e den stora fysiologitentan. Januari alltså. Därmed inte tvunget, men för mitt psykologiska välbefinnande måste, jag ha åkt tillbaks till Danmark och plugget efter fem dagars jullov (var kommatecknet nödvändigt efter "måste"? Min svenska börjar bli knagglig). Det är i vart fall bättre än anatomiterminen, där många satt och läste på självaste julafton. "-Och vad har tomten med sig till dig då, lille vän? -Musculi sternocleidomastoidei et scaleni ant, med et posteriores..."
Vi har tänkt, med tanke på de tre återstående veckorna innan Sverigeresan, att nu första veckan repetera hjärtats anatomi, fysiologi samt gå igenom dess gamla tentafrågor, för att den andra veckan köra lungorna, och den sista - i lag med redovisning av vår prostatacanceruppsats samt en tvådagars etikkurs - köra farmakologi samt arbets- temperaturs- och biokemisk fysiologi. På detta skall biokemin klämmas in någon stans, vart vet jag inte as of now. Men det känns ok. Vädret är ändå piss, dvs danskt novemberväder (ja det är december, men som tidigare nämnt är det november mellan oktober och mars här i DK!), och det finns inte mkt annat att göra nu än att...plugga. Tråkigt men sant.

Men ingen läsning utan sömn, således... Nattinatti!

Ytterst intressant artikel

Fasen alltså. Ibland springer man på pärlor. Den här artikeln ger en ahaupplevelse av det större slaget. Mkt intressant, glöm bara inte att förhålla er kritiska, i sann akademisk anda...


Dn.se Kultur, bokrecension "Desiring Arabs" Joseph Massad University of Chicago Press

"Västs problem med arabernas sexliv
På den tiden araberna hängav sig åt erotik framställdes de i väst som omogna och primitiva. När de nu i stället förtrycker sexualiteten anses de hämmade och efterblivna, menar Joseph Massad som har skrivit en bok om ett arabiskt kulturkomplex.

...
De [araberna] fick komplex. Allt som tycktes bekräfta härskarnas [europeernas] bild av Orienten som utsvävande framstod, för dem själva, som tecken på bristande civilisation, och för att hantera skammen anställdes - i synnerhet efter imperalismens intensifierade dominans vid 1800-talets slut - ett allomfattande reningsbad.

Smutsen måste bort från den arabiska kulturen. Så försvann plötsligt homo­erotiken från poesin, efter att ha varit ett stående inslag så länge någon kunde minnas, och så omprövade islamiska lärde sin generösa inställning till preventivmedel och abort.

Men under 1970-talet muterade plötsligt orientalismen. Fram till nu hade Orienten varit abnorm i kraft av sin lösaktighet: nu blev den efterbliven i egenskap av sina hämningar. Sedan 1970-talet har, konstaterar Massad, väst speglat sig mot Orienten som en plats där man inte har fri sex, där man lägger locket på i frågor om sexualitet, där one-night-stands är ett okänt fenomen, där njutningar bekrigas med hedersmord och - framför allt - med slöja; torr sex, med make ovanpå maka, är det enda som tillåts under de islamiska prästernas nitiska blickar.

Denna mutation, detta totala lappkast i orientalismens retorik har ägt rum samtidigt som den borgerliga sexualiteten omdefinierats och rekonstruerats, från pionjärkapitalismens självbehärskning till senkapitalismens omedelbara begärsuppfyllelse.
..."