På väg söderut

Så några reflektioner från tiden som varit, och kring tiden som komma skall.

Sitter än en gång med livet ihoppackat, för att återigen byte boende, återigen för en begränsad period. Dalarna har varit fantastiskt kul och lärorikt, och visst har det sina givna fördelar att bo hemma hos föräldrarna igen, men efter dryga två månader känner jag mig mer än redo att återigen bege mig på resande fot ensam, steg för steg de 1000 kilometrarna söderut till Odense.

Det som varit:

• Min kirurgiska placering: Tre veckor med ortopeder, först på operation - vet inte om jag är sådär överförtjust i att stå och hålla i tänger, med bränt kött, blod och sårlukt, benflisor som sprutar och kirurger som ser ut att inte kunna tänka sig annat än att hamra, spika och såga i (levande) människokroppar. Mycket kompetens måste jag säga, men tills vidare håller jag mig reserverad omkring mitt intresse för kirurgi. Det var bra att få sy lite, ta mina första tag med skalpellen i en levande människa, och få se hur det praktiskt går till att ge folk nya höfter och knän, så missnöjd är jag absolut inte. Andra veckan stod jag på akuten, och fick ta mina egna patienter (förstås under uppsyn och ansvar av legitimerad läkare). Detta var mkt lärorikt, då det är en sak att läsa om omhändertagande och läkarvård, en helt annat att praktisera det. Den speciella känslan av att, med vit läkarrock, gå till väntrummet och ropa upp "Anders Andersson! Hej, jag heter Viktor och är läkarkandidat, vi kan gå till rum fem!", och för första gången se ut som en läkare, tvingas tänka som en läkare - vad måsta jag undersöka för att veta hur vi skall gå vidare? Vad skall ingå i journalen? Vad vill min läkare ha för rapport? Det är ju inte så att du vill slarva, och glömma bort de mest "självklara" saker (för de erfarna självklara, för oss nybörjare ofta svåra att komma ihåg). Jag kan kort nämna uppbyggnaden av svensk standardjournal för akutbesök, med huvudpunkterna Sökandeorsak/Kommer med/Indkrivningsorsak, Anamnes med Dispositioner (ligger det i släkten?), Expositioner (har pat. exponerats för ngt, ex malariamygg eller asbest?), Tidigare sjukdomar, Socialt, Tobak, Alkohol, Mediciner, och så Aktuellt med det patienten för tillfället besväras av: Status (hur har pat. det?), allmäntillstånd, övriga organsystem, Lokalstatus (har patienten stukat foten så är det foten som benämns här), Distalstatus (känns pulserna ut i foten?) etc. Härefter kommer Bedömning/Åtgärd, som alltså innefattar huruvida man går vidare med pat., om röntgen tas och vad den visat, och vad patienten informerats om, samt ev uppföljning. Sedan kommer det formella Diagnos med ICD-10 och ev andra koder, ex S93 Fodledsdistorsion.                                                                En sak som slagit mig är datoriseringen av journalerna, att man på allt fler (de flesta?) svenska sjukhus har e-journal. Varför i hela friden finns det 3-4 olika program för detta, som knappt kan kommunicera med varandra? Och som läkare tvingas du gå kurser och lära dig ett nytt system för varje gång du byter sjukhus (med ett an
  nat system). Patienter som varit på en vårdcentral i Dalarna har sin journal i ProfDoc, som inte ens är tillverkat för MS Windows som alla datorer f.ö. har, för att när de sedan läggs in på lasarett hamna i Melior. Problemlistan är lång, och jag är glad att jag inte tillhör den generation läkare som måste vara med i den absoluta starten av datoriseringen (stackars dem som dessutom måste lära sig skriva på tangentbord vid 50-60 års ålder, det går inte undan för vissa kan jag lova). Dock måste jag tillägga att patientsäkerheten är mycket god, och även om det finns brister så är e-journalsystemet det gamla systemet överlägset på i stort sett alla punkter (bl.a. baserat på läkares uttalanden)!
• Min allmänmedicinska placering/vårdcentral: tre veckor på jouren, alltså med de läkare som har hand om patienter som antingen ringt in eller klivit in på VC med mer eller mindre akuta tillstånd. Det kan vara allt från skärsår som skall sys, till ÖLI:s (övre luftvägsinfektioner), till könssjukdomar. Det var bra att få en inblick i hur primärvården fungerar i Sverige, med de vanligaste patientfallen och hur man som läkare hanterar det. Mycket tid gick åt sjukskrivningar, ÖLI:s, ULI:s/pneumonier, UVI:s (urinvägsinfektioner), bröstsmärtor, influensa och stukade fötter och tår, utslag m.m m.m. Jag gick även runt på alla möjliga delar av VC:en, på gyn (även om man som ung man inte alltid för att inte säga aldrig - av pat., helt förståeligt - är välkommen att stå och titta på när någon undersöks), på lab (skönt att få uppfriskat mina nål-/sticka hål-kunskaper, hur märkligt det än må låta), på BVC/barnavården med halvårs-ettårs-halvannatårs-tvåårskontroller, på vaccination med mera.

Det som komma skall: 

• Astrid Lindgrens barnsjukhus tre veckor iom. min medicinska placering. Därför beger jag mig nu söderut till Stockholm, för att där spendera tre veckor (som ni väl får höra om vid senare tillfälle). 
• Efter detta blir det Odense igen, verkligen efterlängtat, med studiestart redan måndagen efter sista praktikveckan, och hjärtblocket på andra delen av medicinstudiet. Jag skall även hålla i lunglabben/lungövelsen, samt så småningom även njurlabben/njurövelsen, så lite arbete skall jag också klämma in. Som tidigare nämnt/beklagat mig över är den danska kronan starkare än någonsin, så 33% går bort i växlingen, och incitamentet för att arbeta i DK är följaktligen även det starkare än någonsin.

Jag tillåter mig själv att avsluta med en härlig bild från Gambia-semestern, samt en bild från ett snövackert december-Dalarna. So long!