En dag på jobbet

Ja en riktig dag på jobbet. En sådan tänkte jag beskriva nu, från ett arbetspass för min - hör och häpna - såväl arbetsgivare som fackförning, nämligen FADL, Foreningen af Danske Lægestuderende.

FADL erbjuder en kurs för stud.med:s som man får läsa på kvällar och helger, och efter kursen kan du titulera dig "sjuksköterskevikarie". Vi får lära oss att bevaka patienter (döende, suicidala dvs. självmordsbenägna, sängflyktiga etc) , och att mäta värden som puls, respirationsfrekvens, blodtryck, saturation (syrehalt i blodet), glukosvärde i blodet etc. Detta gjorde jag alltså under första terminen, och kursen är mkt tidskrävande, men man har ett gott mål att se fram emot;
Vi tjänar nämligen ca 125 DANSKA (dvs 25-30% mer i värde än svenska) kronor per timme. Man jobbar vanligtvis 8h per gång, morgon- afton eller nattpass. Vi får betald transport om sjukhuset vi skall till ligger utanför Odense. Vi får betalt för tiden vi reser i timlön. Och, det
bästa av allt - danskarna har ett friskattebelopp på 34000 DKR per år, vilket för mig innebär SKATTEFRITT!

En vakt jag haft under min tid här var så beliggande utanför Odense. En vakt är aldrig lik en annan, det kan vara somatiska - kroppsrelaterade - eller psykiatriska vakter, och den här gången var det en man som tidigare förflyttats från en sluten psykiatrisk avdelning, alkoholdement, och som hade diverse mindre trevliga åkommor (som jag väljer att inte skriva om pga tystnadsplikten).

Men... Min patient låg i ett postoperativ närmast komatillstånd, och eftersom att sjuksköterskerna kunde kalla på mig om han skulle vakna blev tillfrågad om jag inte ville följa med en narkosläkare i hennes arbete, något som var fruktansvärt intressant!

Jag fick dels kika på en hernieoperation (maginnehåll som putar ut från något av magens svaga
ställen, oftast kring ljumskkanalen), dels en CVK-läggning (central venkateter, dvs. en fysisk slangingång för mediciner o.d. i en av halsens stora hålvener), och slutligen en operation på en kvinna som fått missfall, en sk. "skrapning". Det som opererades bort var ju i praktiken resterna av hennes missfödda barn, ett barn hon aldrig kommer att få uppleva, vilket lätt får en på filosofiska tankar om livet.

Läste förresten en artikel på dn.se om att var tredje läkare på Karolinska Universitetssjukhuset gått med självmordstankar. Man får inte glömma att arbetet som läkare alldeles säkert kommer att förändra ens liv, men man får göra allt för att göra det till det bättre!

När jag trött kom hem vid 1-tiden på morgonen somnade jag hursomhelst med ett brett leende på läpparna, inte bara en, utan flera erfarenheter rikare. Och... Jag får ruskigt bra betalt för det.

Kan det bli bättre?