Tillbaks

Jo då. Så var man tillbaks i Odense, Danmark, på studiet, till kamraterna, till lägenheten - till vardagen helt enkelt. Efter en lång och skön sommar som jag skall summera för er någon annan gång så sitter jag alltså här igen, framför datorn med nyinköpt mus och webkamera.

Spontana tankar som snurrar ft är hur bunden man ändå har blivit till det här landet. Efter bara något dygn var man tillbaks i de danska affärerna, i föreläsningssalarna och ute på gatorna med ett ganska gott självförtroende. Jag tror att det är vad det handlar om det första året - att gå från självömkande, osynlig, osäker, förvirrad invandrare till en något så när medveten dansk medborgare och medicinstudent. Ni kanske hört devisen "första året är tufft" förr? Det är det jag försöker beskriva med ord. Oavsett vart och vad du studerar, så är steget från den trygga och ofta problemfria vaggan hos föräldrarna till att själv behöva handla, laga mat, tänka på att handla, tänka på att laga mat, planera, packa, diska, tvätta, skriva på papper, ta ställning till all post, skruva ihop möbler, spendera otaliga timmar i en mörk och ensam lägenhet - listan kan göras kilometerlång! Nu är det passé - jag har gått från invandrare till invigd, självskrivet men med konfidens!

Jag har många gånger diskuterat frågan "hur har ditt senaste år varit - och hur har du utvecklats som person" med mig själv utan att kunna sätta fingret på ett gott svar på den frågan, men det är en fördel med att läsa vid universitet - du får faktiskt ett intyg på att du, oavsett om du uppnått något av dina livsmål eller tränat bort det där extra kilot fett, gjort någon nytta senaste terminen. Du har tillryggalagt 1/12 av medicinstudiet, det är banne mig inte fy skam! Du närmar dig med 8,33% varje termin, och nu är jag faktiskt 25% färdig läkare. Skrämmande!

Jag å min sida har lärt mig spela gitarr. Så länge jag kan minnas har mina föräldrar lobbat för att jag skall spela något instrument, och lika mycket har jag stretat emot. Nu när det är mitt fria val har gått från att med ömsom avund ömsom beundran hört vänner och främlingar sjunga och spela, till att själv ta tag i saken och bocka av det från sommarens "to-do-list". Där stod bl.a. även "att lära sig Sveriges historia", något jag anser tillhöra allmänbildningen och formandet av det sunda politiska och medborgerliga förnuftet, samtidigt som jag vet hur mycket bet jag går på det området. Ärligt talat - hur mycket kommer nin ihåg från gymnasiet och högstadiet? Hr. Lindqvists böcker ligger fortfarande och dammar, men 1:a boken skall jag varva med nu under terminen har jag bestämt mig för.

Fjärde terminen ja, det tornar upp sig som en "sista stor utmaning", även om detta givetvis är grovt överdrivet. Men det skall inte glömmas att efter den här terminen där jag läser ett par kurser från 5:e terminen, tack vare att jag skötte mig på 3:e, så har jag bara Fysiologi C och "kernepensum" dvs den stora repetitionstentan att tänka på under 5:e, vilket enligt flera äldre studerandes utsago är klart överkomligt. Dessutom börjar det faktiskt ljusna efter februari - då solen visar sig efter 5 månaders ragnaröksnovember här i Danmark - vilket fyller en med energi! Förr tänkte jag i banorna "regnar det så motiverar det läsning till skillnad från solen", men nu är jag en övertygad "sol=fysisk och psykisk hälsa=god läslust och läsning"-are. Därför laddar jag för fullt för ett tufft halvår, och säger redan nu att om jag klarar den kommande terminen så är jag banne mig på väg att bli läkare!

Lyckligtvis är det en hel del intressant som ingår i denna utmaning - hjärta, lungor, energiomsättning (citronsyracyklus, glykolys, PDC etc) i kemi och lite annat relaterat till organfysiologi. Vi har redan börjat med anatomin och funktionen av hjärtat, och gått igenom citronsyracykeln på 2h (!), vilket bara lämnat ljuva eftersmaker, så motivationen finns där än så länge (jag har inte säckat ihop hittils på dessa tre skoldagar, vilket förstås är positivt, hehe).

Nåväl, för att inte låta tröttheten ta över skrivkonsten och kreativiteten så publicerar jag detta och plonkar vidare på gitarren. Barré-ackorden är på g!

Tag hand om er och glöm inte Rolands bevingade ord i TPT (för er fantaster) - "efter regnet kommer solsken".

Viktor