Viktors blogg: Alp d´Huez!

Så kommer det utlovade tillslut - reseberättelsen fr. franska alperna.

Vi åkte alltså den 26:e januari, efter att ha skrivit kommunikationstenta den 24:e, något som jag tidigare nämnt inte var någon vidare trevlig upplevelse.

På en buss i 24h gör man inte särskilt mycket. Jo förresten, vi fick se ett antal filmer av det nyare slaget, som inte haft biopremiär. Wow, kul med lite populärkultur, problemet var bara att 90% in i Blood Diamond, när upplösningen just skall till att målas upp, så blir det svart i rutan. "Tekniska problemer, I må undskyld". Jahapp. Nästa film. Inga undertexter (och det var några sjukt högljudda danskar i sätet bakom oss), varför de startade om filmen efter 20 min. Det vore väl ursäktbart, men inte tre gånger. Så jag valde att försöka sova i stället. Men...höjdarbussen vi reste med hade - i lag med allt nybussmode - enorma fönster. Lägg därtill minusgrader utanför och ett antal hormonstinna ungdomar som brölade om att det var för alltför varmt, så förstår ni att jag satt i fosterställning och om det inte vore för min avsaknad av skäggväxt skulle ha vaknat upp med is i mustaschen.

Nåja, väl framme ställde vi alla väskor i ett bagagerum, och satte oss att beundra utsikten hela dagen (vi valde att inte åka skidor den dagen). När vi väl fick tillgång till rummen vid 17-tiden, var det enda problemet att en av mina väskor saknades. Således - veckans irritationsmoment var den lilla detaljen att jag saknade - utöver skidstrumpor (åkte första dagarna med ett par sockor med hål i, som den dumdristige ungtupp jag är, haha) så saknades alla mina "vardagskläder", alltså bl.a. ombyteskläder, varför jag på de flesta korten sitter i samma gamla tröja, med samma sneda min, för att personen bakom kameran finner detta fakum extra roligt.

Lösningen på allt blev en polisanmälan (Franska alppolisen är...arrogant. Svårt att bygga bort fördomar mot fransmännen med ett sådant bemötande) och försäkringspengar när jag kommit hem till Danmark. Jag blev en erfarenhet rikare, om man skall vara positiv!

Skidåkningen då? Vädret var toppen alla dagar, det hade snöat dagarna före vi kom, så i början fanns det ok med snö (mkt lite för att vara alperna dock), men mot slutet av vistelsen började det att sina. Stenar i backarna var väl det största orosmomentet, trots hyrskidor. Men - se bilderna så förstår ni att jag njöt av varje sekund i backarna. Vi var ett gäng på fyra - tre svenskar och en danska - så vi hade det kul i liften och shoopade bäst vi kunde. Någon dag joinade en kurskamrat - den danske indiern som för första gången i livet valde att stå på skidor i alperna. Efter ett par dagars skidskola klarade han faktiskt - utan att övertyga rent estetiskt visserligen - de värsta backarna, så han skötte sig. Citat, efter att ha åkt in i och fastnat i ett skyddsnät (ni vet de där röda man ser i alla skidtävlingar): "Så länge man inte riskerar att dö så är skidåkning ganska så kul, ändå!". Vi får inte glömma vår andra rumskamrat, lankesen Shifan Muhammed, som tyckte att det var ofrånkomligt att köra in i "ett par" människor per dag. Han kunde åka skidor, men skulle prompt lära sig åka snowboard, varför han även spenderade mer tid än någon annan i sängen i rent healing-syfte.

Skall man försöka sammanfatta resan så var den:
lyckad, solig, lugn (mkt motion, lite festande), kul (skidor, vin kort, ost och kex på kvällarna) och framför allt behövlig! Det finns dem som inte orkar läsa någonting de första månaderna efter anatomitentan, lyckligtvis har jag, med god hjälp av vädret, klarat mig gott hittils.

Skåda och njut, det gjorde sannerligen jag!